Kvinnan

Jag vill fråga henne med kroppen, men är i förlamande grad rädd att hon ska svara med ord som jag inte vill höra.
Publicerad 28.11.2011 kl. 23:15

Vitutus wears Suomenkieli pt.II

Delvis imaginärt replikbyte restaurangkund och servitris emellan:

- Osaatsä käyttää tota konetta? Laitaksä mulle latten?
- En osaa, mä hengaan tääl koristesyistä ja ainoa meriittini on kansainvälinen elekieli - kato vaikka tätä mun KESKISORMEA!
Publicerad 31.10.2011 kl. 21:47

Jag har det bra

I söndagst gick jag ensam omkring i Helsingforsiskt mörker och tänkte att när gula löv på svart glänsande asfalt i blått ljussken känns som det vackraste man sett och man undrar varför löven alls någonsin är någon annanstans än nere på trottoaren, då har man det bra.
Publicerad 31.10.2011 kl. 21:44

Hallonet wears something she considers O'Keeffeish



Jag knarkar denhär t-skjortan.
Publicerad 25.10.2011 kl. 21:31

Vitutus wears Suomenkieli pt.I

Delvis imaginärt meningsutbyte restaurangkund och servitris emellan:

- Siisti tatska! Tosi hyvin tehty!
- Kiitos... mut jos tää on sun mielest hieno niin miten vitussa sun käsivarsiin on eksyny noi rumat tasapaksut tribaalit?
Publicerad 21.10.2011 kl. 23:19

LIKEIGIVEAFUCKABOUTWHATYOUTHINK

En förfluten läsare blev arg på mej:

- ...dina tissar är ointressanta och jag vill inte se bilder av dem så därför slutar jag läsa denna urusla blogg. Utsätter mej inte för mera skit. Vet inte vad du tror du är men all negativitet gör dej bara så motbjudande.


Och jag ba:

- Motbjudande och negativ är väl ändå två ord som inte ryms tillsammans före någon sorts skiljetecken, ever.

Publicerad 21.10.2011 kl. 23:17

Det enda förvåningsmaterialet är tidpunkten

Torsdagen den 11 augusti klockan 15 på eftermiddagen fann jag min tvillingsyster kall och stel vid egen hand.

Man får beklaga sorgen, förlusten och rent konkret det jag sett. Man får däremot inte disrespektera min tvillings beslut. Eller säga åt mej att jag måste prata, inte får vara ensam, ska ta emot läkemedel eller förvänta sej att jag ska lyssna på vad du där annat har på hjärtat överhuvudtaget. Jag önskade mej ett reaktionsschema men något sådant fanns inte, så jag fabulerar ett eget.

Tvillingen mådde dåligt mer än halva livet, nu gör hon det inte längre. Jag saknar henne oerhört, är tacksam för alla lärdomar hon hämtade mej och nu unnar jag henne hennes frid.
Publicerad 23.08.2011 kl. 10:57

Fiilisn

Jag är inte försvunnen. Min lust att bjuda på mej själv är däremot det. I längden blir det så, när man ger och ger och ger men inget får.
Publicerad 25.07.2011 kl. 23:30

How to lick sweetness off a floor

Tillvaro sans postadress fortsätter och anhalt lillasyster på nämnda resas rutt är nådd. Sömn intas (nog tacksamt!) i vad som närmast kan kallas en garderob, med allvärldns förbud och restriktioner på rekreation som vistelsevillkor. Hur överlever jag? Genom att hänga scarfar istf. gardin i fönstret, förstås. Och lyssna på dubstep, blunda rynkframkallande hårt och vips befinner jag mej plötsligt nästan hemma i komahotellet.

Preppet är ändå sekundärt, ska medges, det är de välbekanta hostattackerna från en ökänd grannlägenhet som bär illusionen.
Publicerad 14.07.2011 kl. 23:59

Komparerat

- Sluta vara så jävla överlägsen!
- Tack för komplimangen, fuckface.

Ingen är överlägsen i sej, utan blir det först i jämförelse med någon annan.
Publicerad 03.07.2011 kl. 14:54

Snusmumriken, sista delen

Stora L frågade för en halv evighet sedan vad det blev av mumriken. I nämnda evighet har jag bakom pannbenet skrivit svar, och skrivit om och skrivit om igen för att jag ingen aning har om vad det blev av honom. Kvar av svaret är dethär:

jag hade, för en gångs skull, hellre ångrat ogjort än gjort.

Porträttsdisclaimer innan någon hinner fråga om det också: det är fortfarande på skiss-stadium och det är föga troligt att ni får se det. Om jag mot förmodan på något sätt färdigstället det kommer min arbetsmotivation utgöras av siistigheten i att sen ha producerat ett verk som namnges Den retrospektiva skitstöveln.

Publicerad 14.06.2011 kl. 14:16

En annorlunda reaktion

Herr E åker på Superrally och lånar mej översnällt sin båt medan han är borta. Som tack lovar jag att skura den, och bjuder på bastu och en natts skärisömn. Sedvanligt (haahaaa!) klär jag så av mej när bastun väl är varm,  hör ett bullrigt skratt och tittar upp och ba "Vadå?" Herr E fortsätter skratta okontrollerat men får ur sej ett "Men.. vart ha.. dina tisun försvunnit?"

Tissförlust och byxor som skaver på höftbenen är (ensamma) downs med att 12kg Hallon försvunnit sen augusti.
Publicerad 08.06.2011 kl. 11:05

Yksinvaltijatar

Några gånger varje sommar försöker folk plocka upp mej med en inledande fråga om varifrån jag är - Italien, Spanien? Mitt svar i år:

- Maasta nimeltä don't-fuck-with-me, illanjatkoja!

Det är ändå ba junttiga finnar som yttrar dendär undran.
Publicerad 07.06.2011 kl. 10:47

Män som är rädda för kvinnor som vet vad de vill ha

Han går självsäkert, skrattar högt och upprätthåller ögonkontakt när han talar med mej. Mitt i någon replik om ett bortglömt samtalsämne avbryter han mej med "Jag vill slicka dej inatt. Jag är bra på det." Mina ögonbryn höjs av ett intresse som nog redan är uppenbart och jag ba "Mhmmm, men drar du mej i håret när du tar mej bakifrån?" Och plötsligt är han alls inte en stark attraktiv man utan en liten osäker sak som flackar med blicken och har sin metaforiska svans instucken långt mellan benen. Och jag går ensam hem.

En konkretiserad och lite fabulerat överdriven illustration ur den hallonska dejtskenen som inte finns. Tröttsamt.
Publicerad 07.06.2011 kl. 10:41

Skärihallånska bryderier

I torsdagstkväll åkte jag ut till skären för säsongens tredje stugsession, åter ensam i Tvillingbukten. Nu kan det inte hjälpas, jag erkänner: jag är skadad av alla år i tvåsamhet. Delad glädje är dubbel glädje säger de, men jag har förr inte riktigt upplevt att dendär påstått dubbla glädjen fattats mej.

Nu går jag och harmas åt att ingen annan ser och känner jamais vu av saker som harsyrsblom - har den varit lika vacker varje vår?.Och när jag suger åt mej vattenytans fullständiga lugn medan nattciggen avnjuts, när jag noterar nattviolers framfart längs strandstigen och när jag ba sover sjukt skönt med lastfartygens dova avlägsna motordunk som enda (och långsökta) harmonitjuv.

Å andra sidan... överkomliga attitydproblem är ändå desto sannolikare vad det är fråga om. Den första stugsessionen, då jag sedvanligt rekognoscerade årets arbetsbörda (det kändes så då) blev jag jämförelsevis förbannad över insikten att jag inte klarar av allt själv. Det var förstås inte sant det heller ju, jag kan visst göra allt själv - det kommer ba ta mer tid i anspråk.

Jag har svalt arbetet alltså, så nog fan ska jag lära mej unnas all njutningen själv också!
Publicerad 06.06.2011 kl. 12:11
Hallonet är en kreativ skärgårds- fröken, aspirerande konstnär och skamlös tobaksromantiker. Hon tycker mer om böcker än om människor, det är säkert därför hon är lite ful i mun ibland.

Senaste kommentarer